En dag sprang Kristina i skogen. Hon lyssnade på musik och tyckte av sin pojkvän. De måste träffa i järnvägsstation i morgon. Karl, Kristinas pojkvän, väntade på flicka, men hon kom inte. På kvällen tyckte Kristin att hon har glömt en sak, men hon visste inte, vad det var. Nästa dagen hade hon ett brev. Där står så här: "Vi hade träffat 99 gånger om året och i går skulle bli 100 gånger, men du inte kom. Jag har trodde och nu jag vet att du inte älskar mig. Oss kärlek är slut." När Kristina hade läst alla brev blev hon glad och åkte hos Martin, som ringade igår till flickan, att hon komma hos honom, men inte i järnvägsstation.
Sylvia
Jag har väntat. Väntat i 10 år. Har varit rädd för allting, har haft ingen aning om vem jag är eller vad jag vill.
SvaraRaderaJag har velat ha svar på alla mina frågor, men det finns inga.
Det är mitt liv.
Jag har väntat. Väntat i 2 timmar, suttit på bänken. Jag är kall om fötterna, jag är rädd för mörkret. Men allt det spelar ingen roll för att det är ju dig jag väntar på.
Du kom inte. Jag log för mig själv och gick hem.
Du var mitt liv.
En dag satt Ulla på en bänk och läste en bok på estinska. Hon har studerat estinska i 2 år. Helt plötsligt kon en flicka till henne. Ulla kände igen hennes väninna Eva och ler mot henne. De hade inte sett varandra på längre. Ulla blev mycket glad över träffen. De pratade och bestämde att gå till Ullas hem. Ulla har en lägenhet på 2 rum. Hon bor med sin syster. Ulla och Eva pratade om sina liven. De hade köpt en vin på systemet. De hade en bra kväll.
SvaraRaderaOops, den Ulla och Eva historia var min, Saara Liis :)
SvaraRadera