16 september 2010

Meningar med oregelbundna substantiv

Här är min fåniga historia. Vad skrev ni andra? Var snäll och lägg till en kommentar med dina meningar! :)


Alla fäder har två ögon. Det är bra att ha två ögon därför att då kan man se vackra rosor som blommar på somrarna. Alla söner behöver två fötter för att springa fort. Om man inte har två fötter, får man ju stå på händerna. Alla mödrar behöver två händer för att laga mat. Alla har ett huvud, men några konstiga djur har kanske två eller tre huvuden. Några människor kanske har två mödrar eller fäder...eller många systrar och bröder... Men ingen har så många tofflor som jag!


                                                                                                                                Helin

11 kommentarer:

  1. Min konstiga historia.

    Malle vaknar på morgnarna klockan sex. Hon har inte bröder och systrar. En dag promenerar hon genom städer. Hon träffar med fröknar och går med de till sjukhus. Där hon har ont i tänderna. Vilken lyckan att hon ligger på sjukhus. Så länge som malle är med läkare,fröknarna syr för hon många hemskt skor. Efter det Malle åker tåg till hemma med nya skorna. Hon finns hemma att hon har två systrar och tre bröder, som vaknar klockan nio på nätterna när hon sover.

    Sylvia

    SvaraRadera
  2. Helin, jag tror att du är mycket bra med skriva historia.

    SvaraRadera
  3. Det var en ros som andra blommor gillade inte.
    De hade ögonen och öronen men rosen hade bara tänderna.
    En gång gjorde rosen en and och bränade blommornas rötter.
    På nätterna är det kanske intressant att se flera bränder.
    Men fröknar som tyckte om blommorna var mycket vemodiga.
    De pratade om sägner hur rosen brämade alla andra blommor.
    Rosen flydde i stranden när han sett andra rosor som hade bara tänder men hade inga ögonen eller öronen.
    De levde i stranden och spelade med vågor.
    Rosorna hade inga rötterna så de kunde springa och spela i stranden.

    Elin.

    SvaraRadera
  4. En pojke

    En dag tittade en pojke utgen om fönstren. Han såg många bönder, konditorier och köpcenter där. Han var mycket glad och sprang till sina systrar. Hans två systrar sa att de hade ont i huvudet. De andra sa att de har ont i ögonen. Pojken blev lessen och gick till olika museer. Där berättade en flicka mycket intressanta sägner om bränder och bokstäver. Då gick han hem och började läsa böcker. Mot slutet av dagen var pojken glad därför att han fick blåa tofflor.

    Triinu

    SvaraRadera
  5. En gång livde två döttrar, som var bönder. De läste inte böcker och därför att de vet inte några sägnerna. Deras fötterna och händerna var jättestora. Därför att de måste köpa dyra och stora skor. Men deras ögonen var mycket små. De gick i konditorier varje dag. En dag i ett konditori såg de två negrar, som hade också stora fötterna och händerna. Negrarna var bröder och hade små huvuden. Döttrarna och negrarna förälskade sig och sedan gifte sig. Efter giftermål började de åka alltid utomlands på somrarna.

    Kaia-Kristiina

    SvaraRadera
  6. En dag träffade jag två fröknar som var konstiga – både hade två huvuden. Men en fröken hade fyra ögon och den andra fröken hade fyra öron.
    Vi gick tillsammans till ett köpcenter och där köpte frökarna ett par tofflor. Efter det åkte en fröken till ett konditori och andra till ett museum. Jag visste inte om jag ville gå med den ögonen-fröken till museet eller nej, så i stället sprang jag till ett laboratorium för att läsa mina böcker där.
    I laboratoriet var en bonde, men han var inte min fiene. Vi hade pratat tidigare okså, så nu frågade jag om han hade en and med ränder. Jag undrade det därför att jag ville ge en randig and till fröken med fyra öron. Hon tycte om änder och händer. Bonden hade ändå inte anden men ränderna så jag hoppade hem och grät.

    Madli

    SvaraRadera
  7. Sägner säger att en gång levde två bönder. De var bröder och levde i olika köpcenter. De tyckte att fönstren i centrumen var stora böcker med stora bökstäver. När de gick till konditoriet i centrum, ville de köpa bara rötter, därför att de hade dåliga tänder. Efter det gick de till laboratoriet, som var i andra staden och började undersöka deras fötterna och händerna och andra kroppstelar. Då kom några fröknar och sa till de, att de måste gå till köpcentret igen, därför att där var många stora bänder. Så flög de till köpcentret och skapade många vattenvågor och alla var bra igen.

    Carmen

    SvaraRadera
  8. En gång i 1991 livde två bröder. De två bröder hade fyra fötter, fyra händer och två huvuden. De hade två systrar vem hade också fyra fötter, fyra händer och två huvuden. Dem fyra personer var negrer som nätter och hade vackert vita tänderna. Deras far hade fem ögon och tre öron och deras mor hade tre ögon och fem öron. De levde i stranden och de läste böckerna varje dag. Det var en mycket konstig familj.

    Hannes

    SvaraRadera
  9. Det var år 1995 och jag hade ont i fötterna. Så jag öppnade mina ögon och bocker och började att läsa om museer. Mina systrar kom till mig med handskar på sig. De sade att jag måste leta efter deras nycklar. Jag hittade de i två akvarier. Sedan frågade jag mina föräldrar hur ser fåglar ut. Efter det åt jag änder på morgnarna. Mina kompisar som var bönder åkte till konditorier och köpte två bröd för mig. Jag gav de mina skor och blev glad. Några män var hos mig och de pratade sägner av huvuden.

    Siim

    SvaraRadera
  10. När jag tänker av somrar, kommer ihåg ljusa nätter, röda rosor och Sverige. Och det hur jag och mina systrar hoppade i vågor och var varje dag i stranden. En dag var där många änder, som kom ner till mig och gick till mina fötter. Deras fötter lämnade flera ränder till mina fötter. Jag tänkte om mina ögonen ser klara! Därför att det är regeln i min familj att vi får inte röra främmande djur. Så var jag mycket orolig och hade ont i huvudet. Men då tänkte jag, att jag kan ha på mig skor eller tofflor och om mina föräldrar frågar någonting kunde jag säga att de ränderna är mina ådrorna. Det var inte ingen sägnen, det var en nyckeln av alla till min sommar!

    Emma-Leena

    SvaraRadera
  11. Där var två fröknar för tre år sedan. De tyckte mycket om museer. Men en fröken hade inte hennes skor. Så andra fröken tvättade sig i vågor. I stranden såg de negrer. Negrerna hade inte huvudena men de läste böcker. När negerna såg att fröknarna hade öron, de bara satt och skrattade. Negerna hade tre döttrar vems de hade hittat i köpcentren.

    Artur

    SvaraRadera